onsdag 17 december 2008

Att sälja det som är vårt....

Kommuner lägger över sin verksamhet i bolag, som sedan säljs. Offentliga företag blir börsnoterade och sen försvinner ut bit för bit till privata ägare. Skolor och sjukhus som aldrig varit bolag men som numera drivs i ny form. Men varför privatiseras våra välfärdsaktörer? Detta motiveras nästan aldrig, ingen förklarar varför och det tydligaste svaret man får är "stat/kommun/landsting behöver inte äga dessa verksamheter så länge man har insyn och kan lagstifta omkring dem". Men är det egentligen så? Privatiseringen i Sverige är ett lysande exempel på att demokratin ställs åt sidan. Beslut om försäljning hålls hemliga in i det sista. Utan diskussion, utan politisk debatt, utan att fråga medborgarna som till sist o syvende nyttjar välfärden. Motivet är enkelt eftersom köparna ofta är börsnoterade bolag så måste affärssekretessen gå före informationen till medborgarna. En aktie kan ju stiga eller sjunka okontrollerat om rykten uppstår. Den politiska makten och demokratins behov sätts åt sidan för marknadens behov.
Den svenska staten skulle mellan 1999 och 2002(sossarna alltså) sälja ut företag för 125 miljarder kronor. Vår allians idag säljer ut ännu mer av vår verksamhet. Varför ska välfärdens företag säljas ut? Är stat/kommun/landsting dåliga ägare? Det säger privata bolags direktörer och affärstidningar. Men är det statliga företag som toppar ligan vad gäller konkurser, spekulationer och styckningar? Är det statliga bolag som läggs ner i jakten på snabba vinster? Tvärtom, så är det statliga bolag som stått sig genom tidigare kriser, som har omstrukturerat, räddat och skapat tunga investeringar som fått fart på ekonomin igen. Givetvis finns det exempel på väldigt dåliga statliga bolag, men det finns fler dåliga privata bolag. Det finns stalig byråkrati och det finns privat byråkrati. Det finns inget som säger att staliga företag är sämre än de privata, egentligen. Det finns en stor nackdel med de statliga företagen. De är dåliga för aktieägarna eftersom de inte deltar i börsen när den går upp. Staten kan inte som ägare få samma utveckling på börsen så länge företaget inte är till salu. Så visst kan man säga att staen är en dålig ägare om man med en god menar att aktievärdets ökning ska gynnas. Men man kan ju lika gärna säga att staten, just därför, är en god ägare.
Statligt ägande stoppar konkurrens är ett vanligt argument för att belysa detta gissel. Detta argument kan te sig rätt märkligt när vi vet att några få stora oljebolag kontrollerar hela bensinmarknaden och att svenska banker räddas genom att de tillsammans får ta ut en hög ränta på lån. Vi talar om sektorer där en gemensam överrenskommelse sätter lämpliga priser för att skydda företagsledarna från utvecklingens kaos. Ett privat bolag strävar alltid efter att få monopol på sin produkt, så var finns konkurrensen då? Bara i ord är konkurrensen fri.
Tjänar vi medborgare på konkurrens? Ja, visst kan det hjälpa oss på vissa områden. Ta som exempel utvecklingen av mobiltelefoner. De finns i tusentals varianter beträffande, form, pris och teknikmöjlighet. Konkurrensen skapar en utveckling ifrån en minsta gemensam standard.
Men vad har vi för nytta av konkurrens när det gäller bensin och el? Det är ju knappast bensinbolagen som utvecklat ny bensin utan tvärtom politiken som ställt hårdare miljökrav. Vi skulle säkert fortfarande ha bly i bensinen om de stora bolagen fick bestämma. Hörde även igår att etanolen minskat sin försäljning då bensinpriset sjunkit och numera står lägre än etanolen. Vi konsumenter tänker ju med plånboken, så är det bara.
När det gäller el så är frågan vilken ny el ett privat bolag kan producera som inte ett offentligt ägt kan? Elpriset skulle ju sjunka när elmarknaden privatiserades. Resultatet blev en massa bolag som köptes upp av varandra och blev lite större. Investeringar i ny administration och ny teknik(nya mätare) måste göras och en massa reklam produceras för att locka just dig att välja dem. Självklart blir det i slutändan dyrare att sälja el om man konkurrerar med andra och det är du som konsument som betalar. Motivet att avreglera elmarknaden är något annat än konsumenternas behov. El är något vi köper oberoende av vem som säljer. El måste vi ha och elen ser exakt likadan ut oavsett vilket bolag som kränger den. Att priset kan variera är därför helt obegripligt, det är samma el vi köper oavsett var vi bor. Om motivet till privatiseringen var att sänka priserna så skulle man väl kunna göra det direkt istället för att sälja ut allt. Man avreglerade alltså elmarknaden för att privatisera, men varför? De stora bolagen köper upp de små "uppstickarna" i syfte att nå monopol på marknaden.
"Men telemarknadens konkurrens har ju lett till sänkta priser för konsumenterna?" Ja, men detta är en rätt ytlig sanning. I själva verket är det ny teknik som möjliggör fler samtal på mindre trådar som gör att samtalen blir billigare. Om vi ville så skulle ett statligt "Televerk" idag kunna erbjuda varje medborgare gratis utlandssamtal. Det enda som skulle krävas är lokal taxa och internet. Det är alltså, i själva verket, privatiseringen som gör att samtalens priser är så höga som de faktiskt är. Om Telia hade varit ett statligt verk, istället för ett börsbolag, så hade all konkurrens kunnat slås ut av prispress. Idag betalar vi istället för telebolagens försök att nå samma marknadskontroll och regler som det statliga Televerket en gång hade.
Vi kan även titta på bredbandbolagen som idag jagar abonnenter som aldrig förr. Det de säljer är inte bredband till dig, utan dig som konsument till andra företag. De gigantiska värdena som dessa bolag uppnår beror på hur du som konsument är värd för andra företag. Du är nämligen lönsam för någon och dina behov har blivit en vara andra kan tjäna pengar på.(och då har jag inte diskuterat privatiseringen av vård, omsorg och utbildning)
Offentliga investeringar blir alltså miljardaffärer för några enskilda skickliga placerare. Offentlig rikedom blir privat jakt på pengar och det finns naturligtvis något riktigt obehagligt i slutändan av det här...

torsdag 11 december 2008

Spekulation ger oss kriser

Fram till nu i höstas har vi sett en utveckling över hela världen där vinsterna har stigit. Samtidigt har inte investeringar i samhället ökat utan de har snarare minskat.
Vart tar då alla dessa vinstpengar vägen? Pengar och förmögenheter har ju inte försvunnit utan de har ju snarare vuxit ända sedan 80-talet.
Svaret är spekulation...
Att spekulera handlar om att gissa. Att gissa hur en aktie eller en fond ska utvecklas, hur högt eller lågt en ränta sätts, bl.a av riksbanken, eller att gissa rätt på de sju ekipage som kommer vinna på lördagens V75. Spekulation är i grunden detsamma som ett spel, ett gigantiskt lotteri eller varför inte kalla det kasino. Poängen med spel är att alla går in i spelet med tron, eller hoppet, att de ska vinna. Om alla satsar på rätt hästar så vinner alla, men då blir vinsterna inte så höga och kanske rentav en förlust. Därmed betyder det i spel och spekulation att några förlorar för att någon ska vinna.
Detta gäller även på börsen, fastighets- och valutamarknaden.
Om alla köper en viss aktie så blir den mycket dyrare och den blir mer "värd". Men det är bara de som säljer aktien innan den sjunker som blir vinnare. Alla andra som köpt den dyrt blir förlorare. Så blev vissa nyliberaler rika inom IT-branschen, när de haussade sina IT-bolag och fick med de "etablerade" kapitalisterna och även våra förvaltare av pensionsfonderna till att investera och därmed få aktien att öka ytterligare i värde. När aktierna låg som högst cashade de in och förlorarna blev... VI. För våra förvaltade pensionspengar flög rakt in i plånboken på en handfull nyliberaler. I varje del av ekonomin där pengar snabbt kan öka och sjunka i värde så spekuleras det. Den senaste flugan har blivit mat. Vi får höra att det råder brist på livsmedel. Ändå ökade världens risproduktion 2007 med 7%. Det är en riktigt kraftig ökning. Problemet är inte att det finns mat, problemet är att vi odlar mat för att tjäna pengar, inte för att mätta hungriga magar. Nu har spekulanterna märkt att man kan tjäna snabba stålar på mat. Detta slår hårt mot den tredje världen, speciellt för de miljarder som tjänar mindre än två dollar om dagen. Här i väst sitter rika och köper upp t. ex vete... När det blir ont om vete så ökar priset och då säljer de. Denna spekulation leder till ökad hunger och ökad svält i världen. Spekulationen skadar all utveckling och trygghet. Varför spekulerar man då? En grundorsak till att pengarna inte går till nyttiga saker, som att bygga bostäder, investera i företag, finansiera forskning eller betala en ny utbildning är att marknaden inte växer. Det lönar sig inte att satsa på forskning då de nya produkterna saknar en ny marknad. Det lönar sig inte att investera i nya maskiner om de gamla kan köras ett par år till. Speciellt dåligt lönar det sig om man ska jämföra med att istället spekulera med pengarna.
Ska man vara riktigt krass så spekulerar de rika för att de har för mycket pengar. En sund människa spelar inte på hästar när man har problem med att få ihop till mat och hyra. Först när man har pengar över så kan man köpa en triss eller motsvarande, ja, ni vet vad jag menar. När det finns ett överskott av kapital i samhället som inte används så uppstår det spekulation. Detta gör att det viktigaste som finns är att höja vinsterna för företagen. Det handlar inte om välfärd, det handlar inte om klimatpåverkan och det är detta som gör nyliberalismen så farlig, för alla... Dessa höjda vinster, som idag skapas genom att skära bort anställda genom att se dem som en kostnadpost snarare än som en tillgång, leder till att allt större resurser samlas i allt färre händer. I en värld där makt och framgång handlar om att "öka avkastningen" har inte kapitalägarna mod nog att ställa sig utanför den spekulation som pågår hela tiden.
Spekulationens mörka baksida är att de flesta blir förlorare. Detta koncentrerar kapitalet ännu mer till ännu färre personer. Detta leder även till att enorma resurser aldrig kommer till användning utan fortsätter att snurra runt i spelet. Vi använder inte de pengar vi har utan de satsas om igen i jakten på ännu större vinster.
Ser vi till den krisen vi har idag så började den som en krasch på USA´s fastighetsmarknad. Vi kan ta ett litet exempel. Ett hus som för 5 år sedan kostade 1 miljon hade i våras stigit i värde till det dubbla, utan att något i huset hade förändrats. Den enda orsaken till värdeökningen var att "marknaden" hade stigit. Det vill säga att ägarna till huset spekulerade i att andra ville ha huset för någon extra miljon efter något år. Efter några varv i den karusellen och med sina hus belånade till ett värde som vida översteg verkligheten satt plötsligt bankerna där med värdelösa lån.
Den kris som hänt nu är det bästa exemplet på vad som händer när de rika i samhället har för mycket pengar. Jakten på ännu större förmögenheter ledde till ett spel som ledde till den största krasch världen skådat sen digerdöden(sjukdomen ledde ju till att det inte fanns några människor kvar till jordbruk och handel).
Vem tror ni får betala den notan, genom stödpaket, höjda hyror och dyrare räkningar?
Avkastningen är ju fortfarande det viktigaste, eller hur?