Att sälja det som är vårt....

Kommuner lägger över sin verksamhet i bolag, som sedan säljs. Offentliga företag blir börsnoterade och sen försvinner ut bit för bit till privata ägare. Skolor och sjukhus som aldrig varit bolag men som numera drivs i ny form. Men varför privatiseras våra välfärdsaktörer? Detta motiveras nästan aldrig, ingen förklarar varför och det tydligaste svaret man får är "stat/kommun/landsting behöver inte äga dessa verksamheter så länge man har insyn och kan lagstifta omkring dem". Men är det egentligen så? Privatiseringen i Sverige är ett lysande exempel på att demokratin ställs åt sidan. Beslut om försäljning hålls hemliga in i det sista. Utan diskussion, utan politisk debatt, utan att fråga medborgarna som till sist o syvende nyttjar välfärden. Motivet är enkelt eftersom köparna ofta är börsnoterade bolag så måste affärssekretessen gå före informationen till medborgarna. En aktie kan ju stiga eller sjunka okontrollerat om rykten uppstår. Den politiska makten och demokratins behov sätts åt sidan för marknadens behov.
Den svenska staten skulle mellan 1999 och 2002(sossarna alltså) sälja ut företag för 125 miljarder kronor. Vår allians idag säljer ut ännu mer av vår verksamhet. Varför ska välfärdens företag säljas ut? Är stat/kommun/landsting dåliga ägare? Det säger privata bolags direktörer och affärstidningar. Men är det statliga företag som toppar ligan vad gäller konkurser, spekulationer och styckningar? Är det statliga bolag som läggs ner i jakten på snabba vinster? Tvärtom, så är det statliga bolag som stått sig genom tidigare kriser, som har omstrukturerat, räddat och skapat tunga investeringar som fått fart på ekonomin igen. Givetvis finns det exempel på väldigt dåliga statliga bolag, men det finns fler dåliga privata bolag. Det finns stalig byråkrati och det finns privat byråkrati. Det finns inget som säger att staliga företag är sämre än de privata, egentligen. Det finns en stor nackdel med de statliga företagen. De är dåliga för aktieägarna eftersom de inte deltar i börsen när den går upp. Staten kan inte som ägare få samma utveckling på börsen så länge företaget inte är till salu. Så visst kan man säga att staen är en dålig ägare om man med en god menar att aktievärdets ökning ska gynnas. Men man kan ju lika gärna säga att staten, just därför, är en god ägare.
Statligt ägande stoppar konkurrens är ett vanligt argument för att belysa detta gissel. Detta argument kan te sig rätt märkligt när vi vet att några få stora oljebolag kontrollerar hela bensinmarknaden och att svenska banker räddas genom att de tillsammans får ta ut en hög ränta på lån. Vi talar om sektorer där en gemensam överrenskommelse sätter lämpliga priser för att skydda företagsledarna från utvecklingens kaos. Ett privat bolag strävar alltid efter att få monopol på sin produkt, så var finns konkurrensen då? Bara i ord är konkurrensen fri.
Tjänar vi medborgare på konkurrens? Ja, visst kan det hjälpa oss på vissa områden. Ta som exempel utvecklingen av mobiltelefoner. De finns i tusentals varianter beträffande, form, pris och teknikmöjlighet. Konkurrensen skapar en utveckling ifrån en minsta gemensam standard.
Men vad har vi för nytta av konkurrens när det gäller bensin och el? Det är ju knappast bensinbolagen som utvecklat ny bensin utan tvärtom politiken som ställt hårdare miljökrav. Vi skulle säkert fortfarande ha bly i bensinen om de stora bolagen fick bestämma. Hörde även igår att etanolen minskat sin försäljning då bensinpriset sjunkit och numera står lägre än etanolen. Vi konsumenter tänker ju med plånboken, så är det bara.
När det gäller el så är frågan vilken ny el ett privat bolag kan producera som inte ett offentligt ägt kan? Elpriset skulle ju sjunka när elmarknaden privatiserades. Resultatet blev en massa bolag som köptes upp av varandra och blev lite större. Investeringar i ny administration och ny teknik(nya mätare) måste göras och en massa reklam produceras för att locka just dig att välja dem. Självklart blir det i slutändan dyrare att sälja el om man konkurrerar med andra och det är du som konsument som betalar. Motivet att avreglera elmarknaden är något annat än konsumenternas behov. El är något vi köper oberoende av vem som säljer. El måste vi ha och elen ser exakt likadan ut oavsett vilket bolag som kränger den. Att priset kan variera är därför helt obegripligt, det är samma el vi köper oavsett var vi bor. Om motivet till privatiseringen var att sänka priserna så skulle man väl kunna göra det direkt istället för att sälja ut allt. Man avreglerade alltså elmarknaden för att privatisera, men varför? De stora bolagen köper upp de små "uppstickarna" i syfte att nå monopol på marknaden.
"Men telemarknadens konkurrens har ju lett till sänkta priser för konsumenterna?" Ja, men detta är en rätt ytlig sanning. I själva verket är det ny teknik som möjliggör fler samtal på mindre trådar som gör att samtalen blir billigare. Om vi ville så skulle ett statligt "Televerk" idag kunna erbjuda varje medborgare gratis utlandssamtal. Det enda som skulle krävas är lokal taxa och internet. Det är alltså, i själva verket, privatiseringen som gör att samtalens priser är så höga som de faktiskt är. Om Telia hade varit ett statligt verk, istället för ett börsbolag, så hade all konkurrens kunnat slås ut av prispress. Idag betalar vi istället för telebolagens försök att nå samma marknadskontroll och regler som det statliga Televerket en gång hade.
Vi kan även titta på bredbandbolagen som idag jagar abonnenter som aldrig förr. Det de säljer är inte bredband till dig, utan dig som konsument till andra företag. De gigantiska värdena som dessa bolag uppnår beror på hur du som konsument är värd för andra företag. Du är nämligen lönsam för någon och dina behov har blivit en vara andra kan tjäna pengar på.(och då har jag inte diskuterat privatiseringen av vård, omsorg och utbildning)
Offentliga investeringar blir alltså miljardaffärer för några enskilda skickliga placerare. Offentlig rikedom blir privat jakt på pengar och det finns naturligtvis något riktigt obehagligt i slutändan av det här...