Vår självsydda tvångströja

Vi har en tvångströja som nu i kristider verkligen kommer att vara ett hinder. Regering och riksdag har infört detta så att finansdepartementet kan styra andra departement och regeringen. Denna vår egna tvångströja heter "utgiftstaket".
I korthet går den ut på att regeringen måste fastställa en gräns för hur höga utgifterna får vara flera år i förväg. Oberaoende vad som händer måste detta tak hållas. Ett ständigt aktuellt exempel på att spräcka utgiftstaket har försvarsdepartementet. Deras budget överskrids år efter år och ständigt krymper antalet förband i förmån till utrustning och vapensystem, som antagligen sen sätts i förråd för att ingen är utbildad till att nyttja dem. Som kuriosa kan jag ju nämna att vår försvarsminister sa härom veckan att det är självklart att vi Svenskar skulle bistå våra grannländer militärt ifall de blev angripna. Givetvis, det tycker jag med, men frågan jag ställer till herr Tolgfors är: Med vad?
Nåja, åter till utgiftstak...
Ett problem med utgiftstak är att det, rent praktiskt, är omöjligt att räkna ut vad som är en rimlig utgiftsnivå för staten och ännu svårare är det att räkna ut statens inkomster. Utgiftstak hade varit perfekt lösning om vår värld var fyrkantig och de ekonomiska ramarna var klara som korvspad. Verkligheten ser ju inte ut så. Det vi har att se fram emot 2009 är ett utgiftstak satt för en högkonjuktur och en stark ökning av vår BNP. Det vet vi idag att så kommer inte att ske, såvida inte Volvo, SAAB, Sandvik och andra stora svenska industrier plötsligt får en varsin stororder. Utgiftstaket hindrar nämligen nödvändiga satsningar. Vi kan ta miljön som exempel. Ett utgiftstak kan hindra en miljösatsning detta år vilket kan leda till en tiofalt större utgift om ett par år när t.ex en havsbotten dör. Förslag om förbättringar och förändringar har stoppats för att de inte ryms under utgiftstaket. Så i prakriken är det enda sättet att få igenom en höjd A-kasseersättning är att man samtidigt sänker sjukersättningen, ja ni har hört diskussionen föras när vår allians möblerade om vår statsbudget.
Att inte överskrida utgiftstaket gäller även en utgift som ger staten ökade intäkter. Det får nämligen inte kosta mer än utgiftstaket, även om det innebär att staten skulle gå med vinst.
Utgiftstaket tar ingen hänsyn till inkomsterna. Även om inkomsterna skulle bli högre än utgifterna så får denna vinst inte användas till nya utgifter. Men vad gör vi med vinsten då? Jo, lösningen är rätt enkel. De används inte utan det ger en regerande allians ett vallöfte som här ska presenteras. De senaste åren har staten (läs vi) gått med vinst. Detta har alliansen kunnat använda för att minska inkomsterna till den offentliga sektorn, dvs sänka skatterna.
Utgiftstaket är alltså ett sätt att tvinga regering, kommuner och landsting att hålla utgifterna nere, även om det på sikt skadar ekonomin och vår utveckling.
Utgiftstaket är beslutat av vår riksdag och regering. Våra politiker har alltså själva beslutat att ett tak behövs för att inte kunna slösa. Det låter förvisso rätt bra, men det våra politiker egentligen har gjort är ju att omyndighetsförklara sig själva. De säger alltså att de inte kan hålla kostnaderna nere om de inte har ett tak? Intressant kommer det i alla fall bli och se hur de hanterar utgiftstaken när så många människor väntas förlora sina jobb, industrier som går på halvfart och minskad konsumtion som drar med alla brancher och drar ner statens inkomster rejält. Denna onda cirkel kommer knappast bli bättre i vår självsydda tvångströja...