Att sälja det som är vårt....

Kommuner lägger över sin verksamhet i bolag, som sedan säljs. Offentliga företag blir börsnoterade och sen försvinner ut bit för bit till privata ägare. Skolor och sjukhus som aldrig varit bolag men som numera drivs i ny form. Men varför privatiseras våra välfärdsaktörer? Detta motiveras nästan aldrig, ingen förklarar varför och det tydligaste svaret man får är "stat/kommun/landsting behöver inte äga dessa verksamheter så länge man har insyn och kan lagstifta omkring dem". Men är det egentligen så? Privatiseringen i Sverige är ett lysande exempel på att demokratin ställs åt sidan. Beslut om försäljning hålls hemliga in i det sista. Utan diskussion, utan politisk debatt, utan att fråga medborgarna som till sist o syvende nyttjar välfärden. Motivet är enkelt eftersom köparna ofta är börsnoterade bolag så måste affärssekretessen gå före informationen till medborgarna. En aktie kan ju stiga eller sjunka okontrollerat om rykten uppstår. Den politiska makten och demokratins behov sätts åt sidan för marknadens behov.
Den svenska staten skulle mellan 1999 och 2002(sossarna alltså) sälja ut företag för 125 miljarder kronor. Vår allians idag säljer ut ännu mer av vår verksamhet. Varför ska välfärdens företag säljas ut? Är stat/kommun/landsting dåliga ägare? Det säger privata bolags direktörer och affärstidningar. Men är det statliga företag som toppar ligan vad gäller konkurser, spekulationer och styckningar? Är det statliga bolag som läggs ner i jakten på snabba vinster? Tvärtom, så är det statliga bolag som stått sig genom tidigare kriser, som har omstrukturerat, räddat och skapat tunga investeringar som fått fart på ekonomin igen. Givetvis finns det exempel på väldigt dåliga statliga bolag, men det finns fler dåliga privata bolag. Det finns stalig byråkrati och det finns privat byråkrati. Det finns inget som säger att staliga företag är sämre än de privata, egentligen. Det finns en stor nackdel med de statliga företagen. De är dåliga för aktieägarna eftersom de inte deltar i börsen när den går upp. Staten kan inte som ägare få samma utveckling på börsen så länge företaget inte är till salu. Så visst kan man säga att staen är en dålig ägare om man med en god menar att aktievärdets ökning ska gynnas. Men man kan ju lika gärna säga att staten, just därför, är en god ägare.
Statligt ägande stoppar konkurrens är ett vanligt argument för att belysa detta gissel. Detta argument kan te sig rätt märkligt när vi vet att några få stora oljebolag kontrollerar hela bensinmarknaden och att svenska banker räddas genom att de tillsammans får ta ut en hög ränta på lån. Vi talar om sektorer där en gemensam överrenskommelse sätter lämpliga priser för att skydda företagsledarna från utvecklingens kaos. Ett privat bolag strävar alltid efter att få monopol på sin produkt, så var finns konkurrensen då? Bara i ord är konkurrensen fri.
Tjänar vi medborgare på konkurrens? Ja, visst kan det hjälpa oss på vissa områden. Ta som exempel utvecklingen av mobiltelefoner. De finns i tusentals varianter beträffande, form, pris och teknikmöjlighet. Konkurrensen skapar en utveckling ifrån en minsta gemensam standard.
Men vad har vi för nytta av konkurrens när det gäller bensin och el? Det är ju knappast bensinbolagen som utvecklat ny bensin utan tvärtom politiken som ställt hårdare miljökrav. Vi skulle säkert fortfarande ha bly i bensinen om de stora bolagen fick bestämma. Hörde även igår att etanolen minskat sin försäljning då bensinpriset sjunkit och numera står lägre än etanolen. Vi konsumenter tänker ju med plånboken, så är det bara.
När det gäller el så är frågan vilken ny el ett privat bolag kan producera som inte ett offentligt ägt kan? Elpriset skulle ju sjunka när elmarknaden privatiserades. Resultatet blev en massa bolag som köptes upp av varandra och blev lite större. Investeringar i ny administration och ny teknik(nya mätare) måste göras och en massa reklam produceras för att locka just dig att välja dem. Självklart blir det i slutändan dyrare att sälja el om man konkurrerar med andra och det är du som konsument som betalar. Motivet att avreglera elmarknaden är något annat än konsumenternas behov. El är något vi köper oberoende av vem som säljer. El måste vi ha och elen ser exakt likadan ut oavsett vilket bolag som kränger den. Att priset kan variera är därför helt obegripligt, det är samma el vi köper oavsett var vi bor. Om motivet till privatiseringen var att sänka priserna så skulle man väl kunna göra det direkt istället för att sälja ut allt. Man avreglerade alltså elmarknaden för att privatisera, men varför? De stora bolagen köper upp de små "uppstickarna" i syfte att nå monopol på marknaden.
"Men telemarknadens konkurrens har ju lett till sänkta priser för konsumenterna?" Ja, men detta är en rätt ytlig sanning. I själva verket är det ny teknik som möjliggör fler samtal på mindre trådar som gör att samtalen blir billigare. Om vi ville så skulle ett statligt "Televerk" idag kunna erbjuda varje medborgare gratis utlandssamtal. Det enda som skulle krävas är lokal taxa och internet. Det är alltså, i själva verket, privatiseringen som gör att samtalens priser är så höga som de faktiskt är. Om Telia hade varit ett statligt verk, istället för ett börsbolag, så hade all konkurrens kunnat slås ut av prispress. Idag betalar vi istället för telebolagens försök att nå samma marknadskontroll och regler som det statliga Televerket en gång hade.
Vi kan även titta på bredbandbolagen som idag jagar abonnenter som aldrig förr. Det de säljer är inte bredband till dig, utan dig som konsument till andra företag. De gigantiska värdena som dessa bolag uppnår beror på hur du som konsument är värd för andra företag. Du är nämligen lönsam för någon och dina behov har blivit en vara andra kan tjäna pengar på.(och då har jag inte diskuterat privatiseringen av vård, omsorg och utbildning)
Offentliga investeringar blir alltså miljardaffärer för några enskilda skickliga placerare. Offentlig rikedom blir privat jakt på pengar och det finns naturligtvis något riktigt obehagligt i slutändan av det här...

Spekulation ger oss kriser

Fram till nu i höstas har vi sett en utveckling över hela världen där vinsterna har stigit. Samtidigt har inte investeringar i samhället ökat utan de har snarare minskat.
Vart tar då alla dessa vinstpengar vägen? Pengar och förmögenheter har ju inte försvunnit utan de har ju snarare vuxit ända sedan 80-talet.
Svaret är spekulation...
Att spekulera handlar om att gissa. Att gissa hur en aktie eller en fond ska utvecklas, hur högt eller lågt en ränta sätts, bl.a av riksbanken, eller att gissa rätt på de sju ekipage som kommer vinna på lördagens V75. Spekulation är i grunden detsamma som ett spel, ett gigantiskt lotteri eller varför inte kalla det kasino. Poängen med spel är att alla går in i spelet med tron, eller hoppet, att de ska vinna. Om alla satsar på rätt hästar så vinner alla, men då blir vinsterna inte så höga och kanske rentav en förlust. Därmed betyder det i spel och spekulation att några förlorar för att någon ska vinna.
Detta gäller även på börsen, fastighets- och valutamarknaden.
Om alla köper en viss aktie så blir den mycket dyrare och den blir mer "värd". Men det är bara de som säljer aktien innan den sjunker som blir vinnare. Alla andra som köpt den dyrt blir förlorare. Så blev vissa nyliberaler rika inom IT-branschen, när de haussade sina IT-bolag och fick med de "etablerade" kapitalisterna och även våra förvaltare av pensionsfonderna till att investera och därmed få aktien att öka ytterligare i värde. När aktierna låg som högst cashade de in och förlorarna blev... VI. För våra förvaltade pensionspengar flög rakt in i plånboken på en handfull nyliberaler. I varje del av ekonomin där pengar snabbt kan öka och sjunka i värde så spekuleras det. Den senaste flugan har blivit mat. Vi får höra att det råder brist på livsmedel. Ändå ökade världens risproduktion 2007 med 7%. Det är en riktigt kraftig ökning. Problemet är inte att det finns mat, problemet är att vi odlar mat för att tjäna pengar, inte för att mätta hungriga magar. Nu har spekulanterna märkt att man kan tjäna snabba stålar på mat. Detta slår hårt mot den tredje världen, speciellt för de miljarder som tjänar mindre än två dollar om dagen. Här i väst sitter rika och köper upp t. ex vete... När det blir ont om vete så ökar priset och då säljer de. Denna spekulation leder till ökad hunger och ökad svält i världen. Spekulationen skadar all utveckling och trygghet. Varför spekulerar man då? En grundorsak till att pengarna inte går till nyttiga saker, som att bygga bostäder, investera i företag, finansiera forskning eller betala en ny utbildning är att marknaden inte växer. Det lönar sig inte att satsa på forskning då de nya produkterna saknar en ny marknad. Det lönar sig inte att investera i nya maskiner om de gamla kan köras ett par år till. Speciellt dåligt lönar det sig om man ska jämföra med att istället spekulera med pengarna.
Ska man vara riktigt krass så spekulerar de rika för att de har för mycket pengar. En sund människa spelar inte på hästar när man har problem med att få ihop till mat och hyra. Först när man har pengar över så kan man köpa en triss eller motsvarande, ja, ni vet vad jag menar. När det finns ett överskott av kapital i samhället som inte används så uppstår det spekulation. Detta gör att det viktigaste som finns är att höja vinsterna för företagen. Det handlar inte om välfärd, det handlar inte om klimatpåverkan och det är detta som gör nyliberalismen så farlig, för alla... Dessa höjda vinster, som idag skapas genom att skära bort anställda genom att se dem som en kostnadpost snarare än som en tillgång, leder till att allt större resurser samlas i allt färre händer. I en värld där makt och framgång handlar om att "öka avkastningen" har inte kapitalägarna mod nog att ställa sig utanför den spekulation som pågår hela tiden.
Spekulationens mörka baksida är att de flesta blir förlorare. Detta koncentrerar kapitalet ännu mer till ännu färre personer. Detta leder även till att enorma resurser aldrig kommer till användning utan fortsätter att snurra runt i spelet. Vi använder inte de pengar vi har utan de satsas om igen i jakten på ännu större vinster.
Ser vi till den krisen vi har idag så började den som en krasch på USA´s fastighetsmarknad. Vi kan ta ett litet exempel. Ett hus som för 5 år sedan kostade 1 miljon hade i våras stigit i värde till det dubbla, utan att något i huset hade förändrats. Den enda orsaken till värdeökningen var att "marknaden" hade stigit. Det vill säga att ägarna till huset spekulerade i att andra ville ha huset för någon extra miljon efter något år. Efter några varv i den karusellen och med sina hus belånade till ett värde som vida översteg verkligheten satt plötsligt bankerna där med värdelösa lån.
Den kris som hänt nu är det bästa exemplet på vad som händer när de rika i samhället har för mycket pengar. Jakten på ännu större förmögenheter ledde till ett spel som ledde till den största krasch världen skådat sen digerdöden(sjukdomen ledde ju till att det inte fanns några människor kvar till jordbruk och handel).
Vem tror ni får betala den notan, genom stödpaket, höjda hyror och dyrare räkningar?
Avkastningen är ju fortfarande det viktigaste, eller hur?

Vår självsydda tvångströja

Vi har en tvångströja som nu i kristider verkligen kommer att vara ett hinder. Regering och riksdag har infört detta så att finansdepartementet kan styra andra departement och regeringen. Denna vår egna tvångströja heter "utgiftstaket".
I korthet går den ut på att regeringen måste fastställa en gräns för hur höga utgifterna får vara flera år i förväg. Oberaoende vad som händer måste detta tak hållas. Ett ständigt aktuellt exempel på att spräcka utgiftstaket har försvarsdepartementet. Deras budget överskrids år efter år och ständigt krymper antalet förband i förmån till utrustning och vapensystem, som antagligen sen sätts i förråd för att ingen är utbildad till att nyttja dem. Som kuriosa kan jag ju nämna att vår försvarsminister sa härom veckan att det är självklart att vi Svenskar skulle bistå våra grannländer militärt ifall de blev angripna. Givetvis, det tycker jag med, men frågan jag ställer till herr Tolgfors är: Med vad?
Nåja, åter till utgiftstak...
Ett problem med utgiftstak är att det, rent praktiskt, är omöjligt att räkna ut vad som är en rimlig utgiftsnivå för staten och ännu svårare är det att räkna ut statens inkomster. Utgiftstak hade varit perfekt lösning om vår värld var fyrkantig och de ekonomiska ramarna var klara som korvspad. Verkligheten ser ju inte ut så. Det vi har att se fram emot 2009 är ett utgiftstak satt för en högkonjuktur och en stark ökning av vår BNP. Det vet vi idag att så kommer inte att ske, såvida inte Volvo, SAAB, Sandvik och andra stora svenska industrier plötsligt får en varsin stororder. Utgiftstaket hindrar nämligen nödvändiga satsningar. Vi kan ta miljön som exempel. Ett utgiftstak kan hindra en miljösatsning detta år vilket kan leda till en tiofalt större utgift om ett par år när t.ex en havsbotten dör. Förslag om förbättringar och förändringar har stoppats för att de inte ryms under utgiftstaket. Så i prakriken är det enda sättet att få igenom en höjd A-kasseersättning är att man samtidigt sänker sjukersättningen, ja ni har hört diskussionen föras när vår allians möblerade om vår statsbudget.
Att inte överskrida utgiftstaket gäller även en utgift som ger staten ökade intäkter. Det får nämligen inte kosta mer än utgiftstaket, även om det innebär att staten skulle gå med vinst.
Utgiftstaket tar ingen hänsyn till inkomsterna. Även om inkomsterna skulle bli högre än utgifterna så får denna vinst inte användas till nya utgifter. Men vad gör vi med vinsten då? Jo, lösningen är rätt enkel. De används inte utan det ger en regerande allians ett vallöfte som här ska presenteras. De senaste åren har staten (läs vi) gått med vinst. Detta har alliansen kunnat använda för att minska inkomsterna till den offentliga sektorn, dvs sänka skatterna.
Utgiftstaket är alltså ett sätt att tvinga regering, kommuner och landsting att hålla utgifterna nere, även om det på sikt skadar ekonomin och vår utveckling.
Utgiftstaket är beslutat av vår riksdag och regering. Våra politiker har alltså själva beslutat att ett tak behövs för att inte kunna slösa. Det låter förvisso rätt bra, men det våra politiker egentligen har gjort är ju att omyndighetsförklara sig själva. De säger alltså att de inte kan hålla kostnaderna nere om de inte har ett tak? Intressant kommer det i alla fall bli och se hur de hanterar utgiftstaken när så många människor väntas förlora sina jobb, industrier som går på halvfart och minskad konsumtion som drar med alla brancher och drar ner statens inkomster rejält. Denna onda cirkel kommer knappast bli bättre i vår självsydda tvångströja...

Det går ett spöke genom Europa...

Läste att gamle gode Karl Marx har blivit het igen. Försäljningen av Das Kapital har ökat lavinartat i Tyskland. redan nu har det sålts tredubbelt fler böcker än hela förra året och jämför man siffrorna med 1989, när muren föll, så har försäljningen ökat hundrafalt.
Förklaringen på detta är helt enkelt FINANSKRISEN. Ja, ni läste rätt. Jag ser denna ökning av försäljningen av en av kommunismens hörnpelare som ett starkt avståndstagande mot kapitalismen. Till och med bankfolk och företagsledare har börjat läsa Das Kapital. Varför då? Jo, den boken förklarar ju vad de har gjort mot oss. För ca 150 år sedan satt Karl Marx och plitade ner vad kapitalism innebär. I skolan får man lära sig om kommunismens fasor, inte att Karl Marx har rätt om kapitalismen, vilket har visats gång på gång i den ena krisen efter den andra.
I stort har vänsterblocket få stå i skamvrån när kapitalismen triumferade och deklarerade att kommunism var lika med Stalins utrensningar, tvångsförflyttningar och skräck. Nu är jämförelsen med Stalin ungefär som att jämställa liberaler med Pinochet i Chile. Pinochet var liberal men det gör knappast folkpartister till folkmördare och militarister. Trots att det är just folkpartiet som gnäller mest på vänsterpartiets kommunistiska bakgrund. Jan Björklund är en f.d militär och ledare för "de liberala" men jag tycker ändå att det är bisarrt att jämföra honom med Pinochet. Lika bisarrt hoppas jag att folkpartiet tycker det är att jämföra Lars Ohly med Joseph Stalin.
Idag ligger arbetslösheten i forna östtyskland på 14% och i forna västtyskland på 7%.
58% av tyskarna i öst tycker att den fria marknadsekonomin "inte passar dem" och 43% av dem föredrar socialism framför kapitalism och detta är människor som levde under "DDR-skräcken". Läste en kommentar" Det var ett hyfsat liv före murens fall. Ingen brydde sig om pengar, eftersom pengar inte spelade så stor roll. Du hade ett jobb även om du inte ville ha något. Den kommunistiska idéen var inte så tokig ändå" Detta sagt av en IT-arbetare på 46-år...
"Kommunsimen var skit men kapitalismen är värre. Den fria marknaden suger ut oss mer och mer..." Sagt av en pensionerad smed.
Detta är personer med som levt med de båda alternativen.
Forumet Upplysning om kommunismens brott, gick ut för ett tag sedan med att östeuropéerna inte välkomnade sovjetarméerna som befriare under det senaste världskrigets slutskede. Det är inte så konstigt då, i stort sett, hela östra delen av europa stod på Tysklands sida och deltog politiskt och militärt i deras "korståg" mot bolsjevikerna. När sovjetarmén nu marscherade in i deras länder så var det inte alls konstigt att de gjorde motstånd. De hade ju förlorat, de hade deltagit i en invasion som ödelade en tredjedel av den europeiska delen av Sovjetunionen och som vållade 52 miljoner sovjeter livet och de var, helt enkelt, inte villiga att ta det ansvaret. Nazisternas, och deras allierades, utrotningskrig mot Sovjetunionen gav landet de största skadorna och de högsta förlusterna i människoliv om man jämför alla deltagande länder. Om inte Sovjetunionen hade rätt att ge igen då så frågar jag mig vad USA gör i Irak och Afghanistan idag.

Sparka på dem som ligger ner...

I torsdags var det fullmäktigemöte i Borås. Denna bevittnades av några hemlösa. Dessa hemlösa blev både högljudda och störande vilket föranledde att Fullmäktigeordföranden Maj Steen(M-såklart!) uttalade sig: "Deras uppträdande spär bara på den ALLMÄNNA bilden att många hemlösa inte klarar av att bo i bostadshus." Nytt citat: "Det märktes på vårt möte att många inte kan följa de enkla ordningsregler som finns för ett fullmäktigemöte. Klarar man inte att sitta tyst på ett fullmäktigemöte så klarar man inte att bo på ett normalt sätt i en lägenhet" Hon menar alltså att man inte klarar av att sköta ett boende om man försöker göra sin röst hörd? Man ska ha i åtanke att dessa hemlösa är helt utanför den demokratiska arenan. Genom att de inte har en folkbokföringsadress så innebär det att de heller inte får någon röstsedel. Hur fan ska de kunna göra sina röster hörda när de är utestängda från den politiska arenan? Dessa människor har inget att förlora. De har inget hem, ingen värme, ingen el, inga datorer och definitivt ingen blogg att vädra sina åsikter i. Man kan skämtsamt säga att de är finanskrisens stora vinnare för de har inte de problemen med miljonförluster i aktieras.
Åter till fullmäktige...
Maj Steen såg till att Securitas larmades men de nonchalerade larmet och kom aldrig till fullmäktigesalen. En stor eloge till detta vaktbolag. Jag ställer då frågan till Maj Steen. Hur ska moderaterna kunna styra en kommun när de inte är villiga att själva ta itu med människors reaktioner som deras politik leder till?
Den människosyn som Maj Steen visar är horribel och ett resultat av den högerpolitik som hon representerar. Inför OS 1936 rensades Berlins gator ifrån hemlösa, tiggare och lösdrivare. Dessa tyskar sattes i läger för att visa världen vilken fantastiskt land Tyskland var. Vi vet alla vilka som hade makten då och vi vet också att det är det logiska slutmålet för en högerpolitik...

Stå i kö...

Jag är en individ som sällar mig till den gruppen av människor som hatar att stå i kö och rättar mitt liv och beteende därefter. Såvida inte det är nödvändigt, som i affärer, vid bankomater och vid på- och avstigning när det gäller bussar och annan kollektivtrafik. Kösystemet, som sådant, är rätt okej och rättvist om man står på led och väntar på sin tur. Det som rubbar detta system är åtminstone två saker, som jag tänker på(finns säkert flera).
Det första är när någon tränger sig. Detta "den starkes rätt" beteende är självklart orättvis och kan vålla många konflikter. Jag anser att detta fenomen uppträder oftare än vi tror och på ett sätt som gör att vi accepterar detta. Jag menar inte att en person, helt sonika, går förbi kön och ställer sig först utan vad jag menar är att detta uppstår, så fort, en ny kassa öppnar i t.ex en butik. Plötsligt får den bakre delen av kön du står i liv och folk störtar fram i vild frenesi. Detta är orättvist då personen närmast kassan borde få första platsen i den nyöppnade, inte sant? Det kan förvisso vara rätt komiskt att se dessa människor som för glatta livet rusar fram med sina kundvagnar för att tjäna någon minut extra, som med triumf i blicken sneglar lite överlägset över till den kön där jag fortfarande står helt lugn. "Grattis, du har vunnit något som inte ens är en tävling." Kabla ut nyheten, stoppa pressarna! Idag har Mr W. Inner tjänat in 4 minuter och 26 sekunder på att en ny kassa öppnade. Dessa surt förvärvade minutrar kommer han ändå kasta bort på att vänta för hans partner är inte färdig med sitt.
Jag, däremot, är lugn för jag unnar dem denna seger. Det ger hopp om att alla faktiskt kan vara vinnare, vilket annars är omöjligt i ett annars kapitalistiskt system.

Det andra fenomenet på en orättvis kö är utanför de krogar som har pointers. Där står en skock människor, mer eller mindre berusade, mer eller mindre bemedlade och mer eller mindre klädda. Vakterna pekar på de som står i tur att komma in. Vilken lycka, att bli pekad på. Det är annat än när Niklas pekade på en i mellanstadiet och skrattade nedvärderande, eller när Alte Frau Åberg pekade på en, för att gå upp till den svarta tavlan och skriva upp en tysk glosa som man inte hade läst på. Nu vill man bli pekad på, vara speciell. Jag har med fasa sett hur krogar medvetet håller en lång kö, trots att stället inte ens är halvfullt. Frågan är hur ekonomiskt försvarbart detta är. Hur mycket pengar går krogen miste om när de håller en kö av människor som är starkt motiverade att spendera lite kosing i baren? Tänk att en krog verkligen kan stänga folk ute för att hålla något så abstrakt, som image att man är "inne", levande.
Det är av min fulla övertygelse att detta "pointersystem" bara visar oss att korruption och orättvisa lönar sig. Det visar på ett samhälle som gynnar de som redan gynnas.
Jag var en gång naiv och trodde att pengar var lika mycket värda för alla, d v s 1 krona för mig är 1 krona för dig också. Jag får nog omvärdera den synen då ett "pointersystem" visar på att mina pengar har inte samma värde som andras pengar.
Nä, jag bojkottar ställen med denna orättvisa syn på människors rätt att fritt kunna välja var man ska lägga sina pengar. För mig är en öl inget mer än en öl, vare sig den konsumeras på Harrys i Halmstad eller Borås(för den delen) eller på något place runt stureplan...

Dags att blogga!

Jaha, då ska man skriva lite då om allt mellan himmel och jord. Rätt lustigt det här med att blogga. Det är ett fantastiskt sätt att göra sig hörd, om det nu är någon som lägger märke till dessa avtryck av ens existens. För det är väl det som är problemet med att blogga. Det finns miljoner lika och olika åsikter om alla möjliga ämnen. Åsikter ja, men vem är egentligen intresserad av åsikter som inte har makt? Det är väldigt lätt att tycka att saker är fel och klaga på allt möjligt men vad gör man för att ta itu med problemet som orsakar klagomålet? Jo, man kan skriva en blogg. Man kan ta problemet ut i ljuset och ge det en ordentlig omgång, men försvinner då problemet i sig? Är problemet verkligen relevant för andra läsare? Ja, jag kommer numera prägla denna sida med åsikter. Det är mina åsikter och de har kommit någonstans ifrån, bearbetats i mig och ut kommer en totalt subjektiv syn på olika ämnen. Relevant? Ibland kanske men mycket kommer säkert bara vara rappakalja... Så håll till godo...